Hej!

Nytt år nya möjligheter säger man ju. Just nu så känns det lite väl optimistiskt och säga så inom assistansen men hoppet är ju det sista som överger oss.

Den senast tiden har vi dock sett en del positiva beslut.

Ett var en helt ny ansökan av assistans till en liten tjej som blev beviljad assistans från kommunen där kommunen vill lägga in avlösning i assistansen. Detta ser jag som ett problem då det ska vara två helt skilda insatser. Var finns barnperspektivet när assistenten ena dagen är avlastning åt föräldrarna och nästa dag är assistent och ska hjälpa barnet vara barn?

Det andra positiva beslutet var också ett kommunalt beslut där medlemmen hade 6,5 timmar från kommunen och nu fått 15 timmar per dag från Försäkringskassan. Vår medlem har nu fått ett helt annat liv där han har möjlighet och leva som andra.

Ett annat exempel är att en anhörig till en av vår medlemmar inte tog vår hjälp. Hans nu vuxna barn har haft assistans i många år och det har aldrig varit några problem med att få de timmar hans barn behövde. Försäkringskassan frågade vid två års omprövningen hur hans dotter sov och då svarade pappan ja hon sover lite bättre nu. Detta resulterade i att under 4 timmar nattetid skulle hon klara sig helt själv. Hon kan inte vara själv utan behöver ständig tillsyn.

Efter 2 års kamp så fick vi nu rätt, men det har inneburit mycket extra jobb samt lidande för anhöriga, medlem och även assistenter som varit oroliga för sin tjänst.

Säger vi detta för att skryta, för att fler ska komma till oss??

Nej, det är för att visa att ofta behövs det hjälp att ansöka och överklaga och det finns flera orsaker till detta:

  1. Man orkar inte som anhörig, god man eller själv att göra ansökan, livet är tufft nog många gånger.
  2. Man har inte kunskap om alla lagändringar, tolkningar mm. Vilket kan göra att ett det man ser som ett enkelt svar på en fråga kan göra att man blir av med timmar .
  3. ”Det är svårt att se skogen för alla träd”, man blir lätt hemmablind och ser inte vilka behov som finns, eller så blir man för känslomässigt engagerad under mötet.

Det är inte så att vi fabricerar eller hittar på timmar som gör att vi får igenom utan det är sättet man förklara och svarar på frågor. Vi håller oss a jour med vad som händer runt omkring, bevakar domar och olika rättsfall som kan komma att påverka vår verksamhet. Men framför allt så jobbar vi med detta dagligen och ser många många ansökningar och beslut.

Hand i Hand har ingen jurist anställd och jag har svårt för att se att vi kommer att ha det någonsin. Däremot så satsar vi på att ha stor kompetens och kunskap inom LSS.

Det känns extra bra i hjärtat när man lagt ner mycket tid på ansökan, överklaganden, varit med på möten etc. och det blir ett positivt beslut för Hand i Hands medlem.

 

Vi är här för att hjälpa, men det blir alltid lite extra svårt att komma in sent i ett ärende.

Vad är då min poäng med detta blogginlägg. Ensam är inte alltid stark – be oss om hjälp, vi finns här för er skull.

Tills vi hörs

Kram Sanna

 

 

 

 

 

 

Fyll i din sökning och tryck på enter