När ena barn får personlig assistans förändras livet för många fler än barnet. Föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, kusiner m.fl. Alla anhöriga måste lära sig leva med assistenter inpå livet.

En anhörig har sett ett barn i behov av extra hjälp för att kunna deltaga i aktiviteter som andra barn tar som självklara. En anhörig har kanske tänkt att detta älskade barn aldrig kommer kunna bli självständigt och ta del av samhället och livet på liknande villkor som andra mäniskor. Man kanske rent av inte tänkt att detta barn ens SKULLE kunna få ett annat liv – ett liv i delaktighet och jämställdhet. Med personlig assistans kommer möjlighet till ett liv på lika villkor, och det påverkar även barnets anhöriga.

Med personlig assistans öppnar sig en ny värld, både för barnet och för dess familj. Assistansen medför nya möjligheter till aktiviteter och ansvarstagande för barnet. Barnet får nya möjligheter att utvecklas och växa! Samtidigt måste nya ställningstaganden till och definitioner av familjens privatliv göras.

Det är ett stort steg för en förälder att bli assistent till sitt barn. I vårt samhälle förväntas alla ta hand om sina egna barn, och nu får man helt plötsligt betalt för att göra något som man självklart gjort utan ersättning tidigare. Men det är stor skillnad på normalt föräldraansvar och att arbeta som personlig assistent till sitt barn, och allt eftersom barnet blir äldre blir skillnaden mellan de olika rollerna allt större. Anhöriga kan vara assistenter, men ju äldre barnet blir desto viktigare blir det med externa assistenter. Externa assistenter ger barnet möjlighet till frigörelse från föräldrarna och familjen – något som annars är mer eller mindre omöjligt för ett funktionshindrat barn.

Att vara syskon till ett assistansberättigat barn är att känna sig annorlunda, kanske skäms man, kanske är man lite avundsjuk på all uppmärksamhet syskonet får. När det kommer in externa assistenter får syskon möjlighet till mer tid och uppmärksamhet från föräldrarna – den tillgängliga ”föräldratiden” kan delas mer lika mellan barnen. Det assistansberättigade syskonet kan t ex följa med på olika aktiviteter istället för att upplevas som en bromskloss som hindrar att syskon får göra olika saker.

Att umgås med en familj med ett assistansberättigat barn
För barnet och dess närmaste familj är skillnaden i ansträngning för att kunna deltaga i sammankomster med eller utan en extern assistent ofantlig. Med en assistent som hjälper barnet att deltaga i sammankomsten efter sin egen förmåga och intresse kan föräldrarna prata och vara med som alla andra föräldrar i umgängeskretsen. Om föräldrarna jobbar som assistenter just då kan de inte umgås samtidigt – inte utan att missköta sitt assistentjobb. En extern assistent gör det möjligt för familjen att umgås med släkt och vänner nästan som ”vanliga” familjer.

Skrivet av Åsa Olsson, mamma till Erik 17 år.

 

Fyll i din sökning och tryck på enter